Hemma Igen...

postad av Johanna, klockan 11:34, söndag 8 mars 2009.

Ja, det blev, som de flesta av er säkert har förstått, ett ganska hastigt flängande mellan Östersund och Oslo i veckan. Ursprungsidéen var att vi skulle hjälpa Norska Greenpeace att rädda korallrev, men, som en vis man har sagt: Det gäller bara att bestämma sig för något, och sedan ge fan i att göra det. Något i den stilen blev det i alla fall. Allt blev jobbigt och struligt på en massa sätt, och vi bestämde oss för att åka hem redan på tisdagseftermiddagen. Vi var rätt besvikna båda två, men jag kände mig mest av allt oerhört lättad när jag "äntligen" fick lämna Oslo igen.
Sedan dess har vi inte gjort många knop. Vi har gått lite promenader, läst, ätit och sovit. Erik har åkt lite skidor, och jag har sett till att vi har matbröd för ett tag framöver. Alltså en våldsamt odramatisk tillvaro. Men arbetet med de utlovade viktkurvorna går framåt, och finns nu i menyn nedan! Joni-tetriset befinner sig på ett lite lägre utvecklingsstadie, men så länge det finns liv finns det hopp!
För att inge ytterligare förväntningar kan vi berätta att Farbror Markus idag inhandlar en begagnad HD-filmkamera för Lilla Glada Patrullens räkning. Så i framtiden hoppas vi kunna presentera en del rörlig bild, här på sidan. Det börjar arta sig, inte sant?
Däremot är vi besvikna över att det är så glest på kommentarsidorna. Det skulle ju kunna bero på att vår käre programmerare har klantat sig, och att det faktiskt inte går att skriva kommentarer, eller så väntar ni helt enkelt på nästa frågelek?

Och så till den stora nyheten :
Igår vände sig Joni från rygg till mage!!
Erik hade lagt henne att sova på vår säng. Han lade henne på rygg, eftersom det är så man ska göra nu för tiden: sova på rygg, leka på mage! Men när hon vaknade, och jag kom in för att ta upp henne - DÅ LÅG HON PÅ MAGE! Fantastikt! Och hon pratar så fint med sina djurvänner. Fröken Kanin får henne nästan alltid att skratta, och IKEA-djuren (som jag har försett med bjällror, så att de ska låta när hon slår på dem) får mycket, både av välvilligt joller, och av ganska våldsamma smällar. Hon har börjat upptäcka att hon har händer! Mest verkar de vara bra att suga på; hon stoppar fingrarna så långt in i munnen att jag skulle kräkas om jag gjorde samma sak, men hon är nöjd, så varför inte?
I natt sov hon mellan tolv och halv sex, och sex och tio, så vi känner oss utvilade och glada allihop! Igår slocknade jag utan att ens ta av mig kläderna, och sov så djupt att Erik inte kunde väcka mig när han kröp ned. Man blir trött även av att ha världens snällaste bebi.

Så vad mer? Inget som jag kan komma på. Jag målar lite, och Erik programmerar och pluggar. Joni är glad och världens sötaste (ni skulle bara se hennes knubbiga små armar!) Det har varit töväder ett tag här i Jämtland, till vår förtvivlan, med nu är det äntligen minusgrader igen, och ett lätt, yrande snöfall. Så vi har hopp om framtiden!

Vi återkommer så fort vi kommer på något mer att skriva!
//Lilla Glada Patrullen

---