Bullen som blev ett kakmonster

postad av Johanna, klockan 15:09, lördag 23 januari 2010.

På sin första upptäcktsfärd i språkets frodiga trädgård har Joni fastnat för ett av svenska språkets mest användbara ord, nämligen kaka. Uppenbarligen är detta något hon funderar väldigt mycket på, för det krävs inte mer än att hon hör ett ord som har den allra mest avlägsna ljudlikhet med 'kaka' för att hon ska associera till pepparkakorna i skafferiet och sätta igång med sitt viskande, men mycket enträgna "ka-ka, ka-ka"
Inatt, när Erik försökte lägga henne, körade hon hans "byssan lull koka kittelen full" med "kaka, kaka" Och när jag bläddrar i min nya bakbok pekar hon på varje sida och säger "kaka" (vilket nästan alltid är en korrekt iaktagelse).
Hon är bra på att generalisera begreppen hon lärt sig. Hon hade inga problem att peka på en sockerkaka och säga 'kaka' (det gick också bra att peka på en bild av en bunke, vilket känns lite väl avancerat, så ibland går det nog av bara farten). Igår, när jag och Sanna var på Stadium, pekade hon upphetsat på slalompjäxorna och sa 'sko' vilket vi tyckte var skarpsynt. Såhär i efterhand kommer jag ihåg att hon senare på kvällen pekade på Eriks Ramundberget-poster (den med en kvinnlig skidåkare som sträcker armarna mot solen) och utstötte samma läte som det som betyder 'sko' på Joniska. Men om det betydde att Joni visste att kvinnan hade pjäxor på sig (vilket inte syns på bilden) det känns faktiskt lite för otroligt...


Här ser vi en sömnig förmiddagsBulle slockna i pulkan


Här ser vi i vilket riktning familjens bordsskick utvecklar sig...



Detta var allt vi hade att rapportera för idag!

Mysegosiga hälsningar från Lilla Glada Patrullen!

---