Medvinden och OS-marodören

postad av Johanna, klockan 21:10, måndag 15 februari 2010.

Februari har gått ut hårt här uppe, med helg på helg av bländande, krispiga dagar med ett solsken så intensivt vitt att man nästan får huvudvärk av den överväldigande skönhetsupplevelsen. Nere på sjön ringlar skridskospåret Medvinden; en myllrande svart myrstig på helgen och en blänkande orm på vardagarna. I luften svävar gnistrande kristaller, för lätta för att vara på väg någonstans, och när man passerar under Vallsundsbron blir horisonten bullig av fjäll. Det är så fasligt synd om alla som inte bor i Jämtland, och så ofattbart lyxigt att få göra det! Vi har ju dessutom en liten Bulle som strålar även inomhus!

Joni är i en fas då hon är väldigt intresserad av utforska rummets olika dimensioner. Joni vill vara på stolen, i lådan, under sängen, i garderoben(?) o.s.v.. Framförallt vill hon komma upp sig i världen, vilket inte är så konstigt när man är minst en meter ifrån allt intressant som händer. Hennes föräldrar hade dock inte varit helt otacksamma om deras dotter hade haft ett uns av försiktighet i sig. Det har varit en hel del dunsar och gråt på sistone (trots att vi ofta läser den sedelärande Max lampa!) men hon återhämtar sig så fort att hon varken tar någon skada eller lärdom av det... Hon älskar sin lilla barnstol, där hon gärna klättrar upp och sitter en stund och dinglar med benen. Sedan ropar hon på mamma eller pappa när hon vill ner (för hon vet inte riktigt hur man gör då...). "Ta (ck) ta(ck)" säger hon. Det betyder ungefär "jag vill ner"...



I lördags var det invigning av Medvinden, och hela Lilla Glada Patrullen var nere på Storsjön (tillsammans med en ansenlig mängd psykologstudenter av någon oförklarlig anledning). Det var så fantastisk ljuvligt att jag inte ens tänker ge mig på att beskriva det nu (klockan är mycket och Erik vill fika med mig...) Det var sådär elektriskt intensivblått på himlen, vitt, vitt, vitt överallt annars. Klar, rödkindad luft som man vill andas in till lungorna sprängs, men med lite värme som smekte mot ansiktet. Så klart solsken att man fick ont i ögonen av att se på sin egen skarpa skugga. Äsch, nu babblar jag! Joni var världsbäst och vi hade det underbart! Nu får ni fler bilder:


Stilig skridskopappa!



Och så har vi ju fått en TV såhär lagom till OS. Både Joni och Erik är entusiastiska, men de är intresserade av lite olika saker... Joni är nyskapande och experimentellt lagt. Hon vill gärna se vad som händer om man manipulerar med att trycka på olika spännande knappar. Erik är gammaldags och vill titta på bilderna... Detta har lett till lite konflikter och Joni har fått tillnamnet OS-tyrannen.

Vad tycker ni?