ederwall.se

Det sötaste

Sun, 25 Jul 2010 20:14:54 +0000

Semester!

Sat, 19 Jun 2010 12:05:12 +0000

En dag gick vi upp tidigt och satte oss i vår bil, för Mamma-Hanna hade skrivit terminens sista tenta, och Pappa-Erik också. Vi åkte mycket och långt, och det här är lite av vad vi gjorde:

Sov i resesäng

Tittade på djur i Orsa björnpark

Badade i Siljan

Busade på Zornmuséet

Lärde oss låta som en påfågel.

Såg på blommande ramslök på Kinnekulle

Hoppade studsmatta hos Mormor

Eskimåpussades i morfars kryddträdgård

Plaskade i dammar

och försökte få mamma att sluta ta kort hela tiden!

Fantastisk.

Wed, 14 Apr 2010 22:40:56 +0000

Den där himla trollungen är så charmig med sin spexiga lurighet, sin babbliga uppsluppenhet och sin stundom nästan rörande allvarsamhet att vi fortfarande inte har tröttnat på henne! Faktiskt är hon helt fantastisk; och vi är löjligt trollbundna (som sig bör).
Joni säger "Yeah!" och sträcker upp armarna i luften, hon galopperar som en häst, hon viftar på händerna och säger "o-o-o" som en apa. Hon gör tummen upp med pekfingrarna. Hon blåser på allt som är ljummet och säger "Ajj!". Hon vill alltid ha skor på sig. Hon tar på sig dem själv och håller balansen mot väggen. Hon kommer med strumpor hon vill ha på sig, sträcker fram foten, drar undan den igen gång på gång och tycker det är jättekul. Hon är vår gladskruttiga lilla goseskojare!

Fantastisk.

Glad.

Rymningsbenägen (men lättfångad)

Sötnosig.

Cykelåkande (premiären i helgen bestod av en liten utflykt till Ås)

Balkongliv

Wed, 07 Apr 2010 18:56:44 +0000

En balkong mot väster en glödande jämtländsk vår:

Lilla gladis och vårvintern.

Mon, 15 Mar 2010 21:55:37 +0000

I Östersund har Vinterfestivalen just avslutats, och man får väl anta att våren då på ett eller annat sätt har anlänt. På sätt och vis känns det så! Solen värmer, en vecka av tö har lämnat fläckar av bar, torr asfalt som små omen på de isiga vägbanorna, Joni glider omkring i solglasögon och ser ut som världens minsta filmstjärna, och jag och Erik turas om att åka skate i de vårvarma skidspåren. Joni ser varenda liten fågel och ropar "ka-ka" efter dem. Hon ser dem genom köksfönstret, från vagnen och på TV:n. Hon kan urskilja ett djur på en halv sekund, trots ett imponerande myller av intryck. Hon pekar på den förgyllda hjorten i apotekets skyltfönster och ropar "muu". Hon ser ett rådjur på TV:n och frustar som en häst. Och ännu bättre: hon ser riktiga hästar på TV:n och nästan skriker av upphetsning samtidigt som hon försöker klappa galopptakten med sina små knubbiga, ännu inte helt perfekt koordinerade händer. Hon är så fin, så fin! Och hon kan klappas, och pussas och vara världens gosigaste! När vi är ute och går vinkar hon till alla som går förbi och säger "a-hej" (det är ungefär som hej-hej...). Tyvärr är till och med Norrlänningar så pass stressade att de många bara skyndar förbi utan att se, men Joni låter sig inte slås ned; hon fortsätter hälsa och när någon vinkar tillbaks flinar hon och blir alldeles stolt och glad! Hon är nästan alltid glad, vår lilla Bulle!

Här följer lite bilder på Östersund och den gosiga lilla upptågsmakerskan!

Joni och Lisa...

Mon, 22 Feb 2010 13:42:54 +0000

Vi har varit på födelsedagskalas hos Lisa (alltså min kusin).
Lisa är en alldeles underbar barnvakt åt Joni, vilket vi vill visa upp för världen:

För övrigt kan sägas att vi idag har -22 grader, och att vi därför håller oss inomhus.
Joni har fått upp ögonen (ytterligare) för musiken, och klättrar nu själv upp på pianopallen för att öva.
Och när det händer för lite här hemma går hon och knäpper på TV'n för att spana in någon OS-repris från natten...
Och Johanna har varit (o)smart nog att visa Joni barnsånger på datorn, så nu står hon vid snurrstolen hela dagarna och pekar och vill lyssna och titta..

Godnattsagor

Thu, 18 Feb 2010 21:06:30 +0000

- lite om att natta världens sötaste Bulle.

Har vi sagt att hon blivit en fena på att vinka?
Det har hon i alla fall, och som den bestämda lilla nytänkare hon är har hon inga problem att tillämpa sin nya kunskap. När vi har lagt henne på kvällen, och gått igenom de vanliga ritualerna (sjunga vaggsånger från min sida, och slänga ut nappen ett par gånger och sedan förvånat utbrista "tytte?!" från hennes) så går vi ut och lämnar henne ifred en stund. Hon verkar tycka det är rätt skönt att få somna utan någon som stirrar på en.
Men när vi då kommer tillbaka för att titta till henne, och hon ligger där alldeles dåsig och dunmjuk, med halvslutna ögon och minst ett ben utanför spjälorna (av någon anledning verkar hon föredra det så) så har det upprepade gånger hänt att hon bestämt vinkat ut oss igen. "Hej då, hej då" säger hon, "lämna mig ifred nu!"

Sen är det det här med kroppsuppfattning. Vi har lekt en del "öga, öga, näsa, mun" på sistone, och Joni greppar det ganska bra! (Den kroppsdel hon är bäst på att identifiera, både på sig själv och andra, är lustigt nog naveln. Vad det säger om hennes personlighet lämnar jag åt er att dra slutsatser om...) Hur som helst leder denna nyvunna insikt om olika områden i ansiktet till att det förekommer en del greppande om (och mosande av) näsor i familjen. Idag när jag och Joni skulle sova middag, satte hon sig upp och försökte, med stor koncentration, peta sig själv i näsan med tummen. Och det gick bara inte för hennes näsa är alldeles för liten! Det är nästan så att jag aldrig har sett något så sött!

Och det allra, allra bästa med att natta världens finaste Bulle, det är när hon drar sig upp på knä och sticker ut sin lilla nos mellan spjälorna medan hon piper "mamma-mamma-mamma". Då vill hon ha en puss. När hon får det gosar hon förnöjt in sig i ett hörn (den alternativa tolkningen är att hon slänger sig helt handlöst och bara missar spjälorna med en babyhårsmån) och låtsas sova. Om hon då fortsätter vara lugn och trött, och inte exempelvis bestämmer sig för att ägna sig åt lite mer nappkastning, då är man helt varm i bröstet resten av kvällen. Oavsett vilket är det bland det finaste jag vet! Sötbulle!

För att ni inte ska ha plöjt er igenom denna ovanligt kompakta textmassa helt i onödan bjuder vi på en härlig liten Jonibild också. Tyvärr har vi ingen på när hon petar näsan, med det hade hur som helst kunnat genera henne i framtiden, så istället får ni se hur Joni bannar Vovven i Max Kaka (som på ett mycket otrevligt sätt tillskansat sig just Max kaka...) "FY FY INTE TA MAX KAKA"

Medvinden och OS-marodören

Mon, 15 Feb 2010 21:10:43 +0000

Februari har gått ut hårt här uppe, med helg på helg av bländande, krispiga dagar med ett solsken så intensivt vitt att man nästan får huvudvärk av den överväldigande skönhetsupplevelsen. Nere på sjön ringlar skridskospåret Medvinden; en myllrande svart myrstig på helgen och en blänkande orm på vardagarna. I luften svävar gnistrande kristaller, för lätta för att vara på väg någonstans, och när man passerar under Vallsundsbron blir horisonten bullig av fjäll. Det är så fasligt synd om alla som inte bor i Jämtland, och så ofattbart lyxigt att få göra det! Vi har ju dessutom en liten Bulle som strålar även inomhus!

Joni är i en fas då hon är väldigt intresserad av utforska rummets olika dimensioner. Joni vill vara på stolen, i lådan, under sängen, i garderoben(?) o.s.v.. Framförallt vill hon komma upp sig i världen, vilket inte är så konstigt när man är minst en meter ifrån allt intressant som händer. Hennes föräldrar hade dock inte varit helt otacksamma om deras dotter hade haft ett uns av försiktighet i sig. Det har varit en hel del dunsar och gråt på sistone (trots att vi ofta läser den sedelärande Max lampa!) men hon återhämtar sig så fort att hon varken tar någon skada eller lärdom av det... Hon älskar sin lilla barnstol, där hon gärna klättrar upp och sitter en stund och dinglar med benen. Sedan ropar hon på mamma eller pappa när hon vill ner (för hon vet inte riktigt hur man gör då...). "Ta (ck) ta(ck)" säger hon. Det betyder ungefär "jag vill ner"...

I lördags var det invigning av Medvinden, och hela Lilla Glada Patrullen var nere på Storsjön (tillsammans med en ansenlig mängd psykologstudenter av någon oförklarlig anledning). Det var så fantastisk ljuvligt att jag inte ens tänker ge mig på att beskriva det nu (klockan är mycket och Erik vill fika med mig...) Det var sådär elektriskt intensivblått på himlen, vitt, vitt, vitt överallt annars. Klar, rödkindad luft som man vill andas in till lungorna sprängs, men med lite värme som smekte mot ansiktet. Så klart solsken att man fick ont i ögonen av att se på sin egen skarpa skugga. Äsch, nu babblar jag! Joni var världsbäst och vi hade det underbart! Nu får ni fler bilder:

Stilig skridskopappa!

Och så har vi ju fått en TV såhär lagom till OS. Både Joni och Erik är entusiastiska, men de är intresserade av lite olika saker... Joni är nyskapande och experimentellt lagt. Hon vill gärna se vad som händer om man manipulerar med att trycka på olika spännande knappar. Erik är gammaldags och vill titta på bilderna... Detta har lett till lite konflikter och Joni har fått tillnamnet OS-tyrannen.

Vad tycker ni?

Det lekande livet.

Wed, 03 Feb 2010 15:05:25 +0000

Hej igen gott folk, släkt och vänner!

Här i Östersund härskar Kung Bore med fast hand. Snön har fallit lätt men bestämt i flera dagar, och helgen bjöd på temperaturer väl under minus 20. Men äter man tillräckligt många semlor fryser man inte (jag hörde en gång en forskare på sydpolen säga att det bästa receptet mot kyla är att äta ett kilo smör...) så vi klarar oss. Alla sexton bullar jag bakade för två veckor sedan är nu puts väck. Till vårt försvar kan vi säga att vi har haft gäster, och att vi bara ger Joni de alltigenom nyttiga locken...
Farfar Håkan var alltså uppe över helgen, medtagandes från södern bland annat en bultbräda och en sån där låda man kan stoppa klossar i. Han drillade också Joni i konsten att säga farfar, men blev brädad av en Lundell-poster. Ja, ni tror rätt, Jonis femte ord är "(u)ffe"! Ett fantastiskt barn! Joni alltså....
Liksom sin mor älskar hon böcker. Ibland försvinner hon från köket där jag och Erik är, och det är tyst jättelänge. Då hittar vi henne på madrassen i hennes rum, där hon sitter med allvarlig min och knubbiga händer, och bläddrar i sina böcker. När hon blir färdig går hon till skåpet och hämtar en ny. Det är något fantastiskt näpet!
Hon tycker också om att klättra upp i soffan och ligga(!) där och läsa. Jag längtar så tills det är dags för Astrid Lindgren!! Och Bilbo!!

Nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre, här är bilderna!

En glad liten bokslukare!

En härlig dag på isen med nya sittvagnen.

Dito, men med mer överjordisk känsla.

Joni leker tittut i badrumsdörren - sötis!

Joni vill också vara ett litet djur, som alla hennes vänner!

Joni tänker outside the box - i lådan...

Det var allt för denna gången!
Vi återkommer framöver, kanske med en sammanställning av familjemedlemmarnas skidmil? Vad tror ni om det?

Ha det fantastiskt!

Hälsningar från Lilla Glada Patrullen

Klättring och prat...

Fri, 29 Jan 2010 14:35:23 +0000

Här kommer det lite mer rörligt och ljudligt med Joni.
(det kan dröja ett tag innan filmen dyker fram)

Njut!